Omkonst 2003
I minnets gränsland
I en svit på fyrtioåtta lika stora bilder, presenterade som en enhet, ger Tommy Hilding sin skildring av ett metafysiskt gränsland mellan den gripbara världen och vårt minne av den. Tommy Hildings verk tycks kretsa kring minnesfragment och de blixtsnabba associationer som äger rum i vår hjärna. Fragment som passerar likt ett visuellt flimmer, ständigt varierat och svårgripbart. De kan ta sig uttryck i en drömsk minnesbild av några huskroppar i en förort där en rastrerad karta lagts över det suddiga fotot av husen. Eller som den gråisiga imman på en glasruta.
Uttrycket i målningarna drivs mot olika poler vilket skapar en intressant variation. Motsatserna får förklara och komplicera det totala uttrycket. En enkel utsuddad form, som i sig själv håller på att upplösas, ställs mot ett minutiöst målat tidningsraster. Ett spektralfärgat, mjukt landskap möter en konstruktiv mönsterbildning i ytplanet. Denna polarisering bidrar till att helheten blir mer än summan av de enskilda bilderna. ”Sensor” är samlingsnamnet för bilderna, vilket är ett passande namn då de skulle kunna sägas tjänstgöra som just sensorer eller avkodare av omgivningens visuella minnesbrus.
Det återkommande, handgjorda inslaget är ett medvetet stilistiskt val, kanske för att inte låta sig dras in i fotografiets tekniska och många gånger ofullgångna beskrivning av omvärlden. Gummiskrapor, penslar och palettknivar används för bryta ned bilderna till en målerisk nollpunkt. Därifrån byggs de upp med ett skiktmåleri av skira slöjor och vitlasyrer som blandas med hårdare konstruktiva inslag. I vissa fall hänger Hilding sig åt ett oerhört tidskrävande rastermåleri när han punkt för punkt överför en liten detalj ur en tidningsbild till en mycket större oljemålning. I andra fall är bilderna på gränsen till total upplösning och närmar sig en nivå där de mer är att betrakta som symboler för en målerisk process än som beskrivningar av en sedd verklighet. Kvar blir då essensen av ett skeende. Något undanglidande, något vi anat eller drömt, som minnesslöjor.
Stockholm 2003-05-12 © Leif Mattsson
Text: Leif Mattsson